Tankar om flaggorna i mitt liv

Thailand - Finland


Om jag säger "flagga", vad tänker du på då? Vilka känslor har du? Samma om jag säger "nationalsång". Som en person med två flaggor i sitt liv tycker jag det är intressant att fundera på och känna efter lite hur olika känslor jag kan ha för mina två flaggor!

Det handlar väl lite om uppfostran antar jag, och just när det gäller flaggor och nationalsånger (som starkt förknippas med fosterlandskänslor) så är det i alla fall i mitt fall min omgivning som uppfostrat mig mer än mina föräldrar.

I Thailand är både flagga och nationalsång något mycket viktigt. Jag kom till skolan i ettan strax efter att övriga skolan hade sjungit nationalsången och hissat flaggan. Varje dag. Om jag minns rätt spelas Thailands nationalsång minst två officiella gånger per dag, första gången kl 8 på morgonen. Förr (t.ex. 70-tal när mina föräldrar just flyttat dit) så stannade t.o.m trafiken under nationalsången! Det gjorde de nog inte (tror jag) när vi for därifrån mera. Däremot så skulle alla som inte höll på att köra bil stå still, och även i CMIS (som jag gick i senare, från 4-7:e klass) som är en internationell skola så stod alla stilla kl 8 när nationalsången spelades, oavsett om man var försenad till lektion (som började 8) eller inte. Sånt sätter sina spår. Men jag skulle inte vilja säga negativa! Lite hjärntvätt hör ju till, så jag kan berätta om när jag stod med stora ögon och såg på tv:n nån eftermiddag/kväll (vi såg nästan enbart på video eftersom de skickade så mycket våldsamt) när nationalsången spelades och Thailands flagga vajade på tv-rutan, och en kvinnlig (?) soldat stod med maskingevär framför flaggan i solnedgången och såg stolt ut över att vara thailändare...Ojoj, det var en mäktig syn när man är sex år. Jag kände mig mycket fosterländsk - eftersom jag inte mindes mycket av att vara finländare just då - och ville vara precis som den stolta kvinnan med maskingevär på tv. ;-D Men kortfattat: i Thailand är det viktigt med flaggan och nationalsången, och det vimlar av känslor i bröstet på mig när jag hör Thailands nationalsång och ser flaggans färger. Det är känslostorm, det är värme, stolthet, nostalgi.

I Finland tror jag vi ändå har starkare band till vår flagga och vår nationalsång än vad många andra europeiska länder har, eller åtminstone borde vi det, med tanke på hur kort tid sedan det var vi blev självständiga. Jag behöver ju inte skriva så mycket om uppfostran om flagga och nationalsång i Finland, för det har vi ju alla upplevt. :-) Jag tycker ändå att det finns en viss respekt här också, speciellt bland de äldre i befolkningen. Men visst är det stor skillnad! Och nog får jag fosterländska känslor av Finlands flagga och nationalsång med, men det märks att man inte är lite öppet fosterländska här, eller hur man nu ska säga det utan att det blir fel. :-S Vi är väl lite mer diskreta kan man säga. :-)